Placeringen har stärkt vår relation

Min mamma är alkoholist. Det har hon varit så länge jag kan minnas. Min mamma hade en mängd med olika pojkvänner när jag växte upp, och alla var alkoholister, precis som hon. Jag brukade stanna upp sent på kvällen med dem och jag var alltid trött när jag dagen efter gick till skolan.

När jag blev äldre så blev det allt jobbigare med alkoholen och jag hade alltid en klump i magen när jag klev av skolbussen på eftermiddagen. Jag bad till gud att mamma skulle vara nykter, för när hon inte var det, så var hon inte längre min mamma, utan någon helt annan. När hon var nykter så kunde vi skratta i timmar åt allt och inget och hon var den enda som jag berättade absolut allt för.

Jag blev placerad i ett familjehem när jag var 14 år, och det var det bästa som hänt mig. Jag ringde mamma varje dag när jag var på väg till skolan och det gör jag än idag. Vi träffades regelbundet och det hjälpte mig att klara av den enorma förändringen. Vi pratar bara när hon är nykter, vilket hon idag är den större delen av tiden.

Placeringen har tagit bort den destruktiva relationen som jag och min mamma hade och gett oss en ny, starkare relation. Hon är en sån stor del av mitt liv och hon är en av mina absoluta bästa vänner, även fast vi har våra problem.

Det är viktigt att själv få bestämma vilken typ av relation som man vill ha med sina föräldrar när man blir placerad. Vissa vill inte ha någon relation alls, medan andra är livrädda för att förlora relationen som man haft. Om inte relationerna på något sätt skadar dig, så är det du själv som ska få bestämma vilka människor du vill ha runt dig, och inte någon annan.