Stå upp för dig själv!

Första gången jag blev placerad hamnade jag på ett akut jour-hem, där var jag i nio veckor. Jag har alltid varit rädd för nya människor, men jag lät det inte hindra mig från att försöka vara social med dem andra. Dem var väldigt snälla och trevliga. Jag gick till skolan vissa dagar, men dem ville att jag skulle hålla mig inne så att jag inte stötte på min mamma. Hon var anledningen till att jag fick flytta, jag ville inte träffa på henne och det var skönt att dem också tyckte det. Men sedan blev jag förflyttad till ett nytt jour-hem, på utsidan såg hemmet väldigt bra ut, men på insidan var det kaos. Dem brydde sig inte om mig, efter ett tag hamnade jag i depression och jag slutade gå ut från mitt rum. Jag åt knappt, jag satt bara av tiden. Men efter dagar av svält så blev jag hungrig och gick ut för att äta. Jag gick inte alls i skolan och missade hela åttan, jag började skära mig själv, hörde röster och fick självmordstankar. Att skada mig själv fysiskt blev som ett beroende, precis som att röka cigg. Men det är farligt och till slut gjorde jag det hela tiden, men sen såg min socialtjänst det och ordnade en psykolog till mig.

Jag gick till psykologen varje vecka, detta är den första någonsin som faktiskt fick mig att känna att hon brydde sig om mig. Hon tog verkligen tiden att lyssna på mig, jag fick även komma tidigare och hon öppnade dörren för mig. Hon kunde även hålla mig långt över tiden, hon bad även mitt jour-hem flera gånger att vara tysta och lämna rummet. Jag har även blivit inlagd fem gånger under mitt liv, dem gångerna har jag även fått flytta. Jag hamnade på HVB i Stegsholm, men där började mitt självskadebeteende igen.

Idag har jag försökt att sluta skada mig, eftersom att det är farligt. Men det är svårt, speciellt på nätterna. Men nu har jag inte skärt mig själv på flera månader, idag ser jag tillbaka på mina ärr och minns hur jag mådde. Jag ville dö väldigt ofta, men idag har jag inte så starka känslor, jag vill göra något bra av mitt liv. Jag satsar på skolan, hade tänkt att bli mekaniker. Min plan är också att byta namn, jag vill inte ha kvar det namn min mamma gav mig. Detta är mitt liv och jag väljer mer eller mindre vad som ska hända och det gör du med. Låt ingen göra dina livsbeslut, du väljer själv. Mitt största problem var att jag alltid velat bli någon annan än mig själv, men idag vet jag att jag duger precis som jag är och det gör du med. Tro på dig själv och låt inte andra tala om för dig vem du är och hur du ska känna. Stå upp för dig själv, det är du som ska tala om för dem vem du är och hur du känner. Kan du göra detta och du vet vem du är, så kommer du långt i livet.

Jag behövde fråga mig själv tusen gånger om vem jag var innan jag fick ett svar. Det finns människor som gjort dig illa och hugger dig i ryggen, men du får aldrig förlora din starka kraft och tillit till dig själv. Jag blev av med den ett bra tag, men fick tillbaka den. Idag kan jag inte lita på någon till hundra procent, men mycket mer än vad jag kunde innan i mitt liv.