Jag flyttade till ett elevboende

Jag flyttade till ett elevboende när jag skulle börja gymnasiet. Jag var fortfarande placerad och åkte hem någon gång då och då, när jag hade tid. Att flytta till boendet kändes som ett helt nytt steg i livet för mig och jag njöt av att få vara självständig. Vid jul samma år så började socialtjänsten undra varför jag sällan var hemma. Dem kallade in till möte och förklarade för mig att min placering hos familjehemmet inte kunde räknas som en placering, om jag bodde på elevboendet. Jag blev livrädd och trodde att jag skulle behöva flytta från elevboendet, vilket jag absolut inte ville göra då jag trivdes väldigt bra. Det hela slutade dock med att placeringen togs bort och att jag fick bo kvar på elevboendet.

Socialtjänstens motivering var att deras uppdrag är att göra placerade barn så självständiga som möjligt, så att dem till slut ska kunna ta hand om sig själva, vilket de ansåg fullbordades bäst om jag fick bo kvar på boendet.

Jag hade inte fyllt 18 än vid den tidpunkten när jag flyttade till elevboendet, så när placeringen avskrevs flyttades ansvaret från familjehemmet tillbaka till min mamma. Detta betyder dock inte att jag någon gång i månaden ska åka hem till henne, eller att hon är den som ska gå på alla föräldramöten på skolan. Det betyder bara att hon är den som skriver på viktiga papper och inget annat. Jag har en jättebra relation till min mamma och vill såklart att hon ska finnas där på andra sätt också, men det är ingenting som socialtjänsten förväntar sig av henne. Det är socialtjänsten som betalar min hyra och som ger mig pengar till mat varje månad, inte min mamma.

I och med distansundervisningen på grund av Corona så bestämde jag mig för att flytta hem till min mormor, då jag inte skulle ha klarat av att vara isolerad på boendet i flera månader. Min mormor har alltid varit som en extramamma till mig och har alltid haft ett rum ledigt. Jag tror inte att jag hade mått psykiskt bra om jag hade bestämt mig för att bo kvar på boendet, och är väldigt tacksam över att jag har någon som jag vet att jag alltid kan vända mig till om jag behöver hjälp. Jag vet också att jag mår mycket bättre nu efter placeringen än när jag var placerad. Jag har en mycket bättre relation med min mamma och jag känner att jag äntligen får vara självständig och ta hand om mig själv.